Jomensåatt varje fredag morgon är det plyoträning – hopp och studs. För det ska ju vara så himla bra för löpare – man blir snabbare och starkare och blablabla. Explosiva hoppövningar som tränar upp dom snabba muskelfibrerna. Det är bra även för oss som springer längre distanser för dom här snabba muskelfibrerna kan ta vid i slutet av ett långpass när allt annat har dött utmattningsdöden. Jättebra.
Jag har sprungit några lopp i mitt liv, maradistanser. Kutat ett otal långpass som varat flera timmar. Åkt ett öppet spår och Marcialonga flera gånger. Men det här är by far det vidrigaste jag utsatt mig för. Fy fan på ren svenska. Det är så jävla jobbigt att jag ärligt talat inte ens orkar göra precis alla sekundrar. Och kanske att jag inte riktigt går apadjupt i alla utfallshoppen. För benen bär inte mot slutet, det blir sån sjuk mjölksyra…
6×30 sekunder, vila 30 sekunder:
– knäböjshopp
– Sidohopp på stepbräda
– utfallshopp
– boxjump
– mountain climbers
– avsluta med lite stillsamma magövningar, försök återfå känsel i benen
Tack för kaffet.
–